frokenfredrikson

Hej där!

Nu har ännu ett år gått förbi och jag tänkte summera ihop 2009 så gott det nu går. Tänk så fort ett år går och hur mycket som händer runt om i världen. Glada, tråkiga och spännande nyheter, skratt och gråt, glädje och sorg. Jag har dock haft turen att få uppleva ett helt fantastiskt år med mycket förväntan och glädje. Det (förmodligen) största man kan vara med om, och framförallt det som våra liv och vår vardag mest kretsade kring under förra året var ju såklart att vi väntade vår älskade lilla Alva.

Innan du får se 2009 summerat i bilder måste jag dela med mig av något riktigt häftigt. Igår när jag som vanligt satt med mina matteböcker och stirrade ut genom fönstret gick det helt plötsligt upp för mig att 5+17 är 22. Om jag är helt knäpp och behöver gå en mattekurs för att fatta det? Vänta ska du få höra.. Jag är född den 5e, Erik den 17e och Alvis den 22a. 5+17=22!  
Vi hänger ihop helt enkelt! Är det inte ödet så säg. Jag är hur som helst riktigt faschinerad!

Året började med att Pappa Lasse och Svärmor Karin fyllde 50år. (25e och 26e) Att de fyllde halvvägs till hundra firades med pompa och ståt.




Pappas fest hölls på Storängsskolan i Finspång tillsammans med massa vänner, släkt och familj.





Svärmor Karins fest hölls hemma på Enevägen där Erik läste ett fint tal och kusinerna sjöng och spelade jättefint.

Kort därefter var vi bjudna på kryssning och for ut på sjön för att fira alla födelsedagar Pappa 50, Farfar 70 och Gammelfarmor 90 år! En mycket trevlig tripp! (förutom att jag låg mestadelen av tiden inne på toa och spydde pga maginfluensa. Tror jag..)




Erik och pappa i övre bild och Gerda, Farfar och farbror Per i undre.


I mitten på mars avslöjade vi den stora nyheten och livet tog helt plötsligt en annan vändning. Den här bloggen startades och veckorna räknades och analyserades.


Alvis fötter i magen. 18veckor


Gravidvecka 17

I den här vevan hälsade vi på goda vännerna från Sandviken, Sofie, Simon och lille Noah. (Sofie och simon finns inte med på några bilder, men på lillgodingen fanns det fler!)






Våren gick och sommaren gjorde intåg. Lillebror (som inte är så liten längre) blev helt plötsligt jättestor och gick och tog studeten. (Var försvann åren från det att du var liten och söt till en stor och stark hel karl?) En riktigt härlig fest hemma på altanen blev det!






Sommaren blev svettigare och svettigare trots att mycket av den regnade bort. Alvis växte sig under sommaren större och större och även fast jag var pigg och kry kändes jag som en elefant i värmen.



Vi var på härliga utflykter och semestrar runt om i härliga sommarsverige, bland annat i skärgården med Ebbe och Karins båt, och på västkusten i härliga Varberg med mamma och pappa.


Vi badade och grillade mashmallows...



Besökte Ullared och badade lite till...


Precis som varje år fyller vänner, bekanta och familjemedlemmar år, vilket i sig är mycket trevligt, men en pingla som fyllde 25 var Frida. Det firades stort med en supertrevlig fest på ekmanska.



Tre veckor efter festen var det dags! Den 20e september började jag känna ordentliga sammandragningar och förvärkar och den sk slemproppen gick. Nu visste vi att det var nära!
Kvällen den 21a sept åkte vi in till BB och de konstaterade att jag var 3cm öppen. Jag tyckte att jag hade helvetiskt ont, men det var ju som ett myggbett i jämförelse med vad som komma skulle...





Klockan 00.30 natten mot tisdag fick jag lustgas och klarade mig (på något jäkla konstigt sätt) igenom hela förlossningen med bara detta. Efter att ha krystat i 1½ timme,  kom på tisdagsmorgonen den 22a kl 8.40 äntligen världens finaste lilla tjej ut! Tårarna bara sprutade efter all utmattning, men mest av all lycka. Alvis var här!







Veckorna gick och vi lärde känna denna lilla underbara figur. Vi hade även mycket besök, all släkt och alla fina vänner ville se och gratulera till underverket. Efter att den mesta uppvaktningen lagt sig fick vi besök av sandvikarna igen. En mycket trevlig helg som dock slutade med besök på akuten för sofies del.. Några helger senare gjorde Alvis sin första helg i huvudstaden där vi inkvarterade hos Frida och Kristian och även träffade Carro.(dock glömde vi kameran som vanligt)

Under hösten levde vi (och gör elvis fortfarande) i en liten kärleksbubbla här hemma och både blogg och en del vänner, nära och kära har tyvärr kommit lite i skuggan ett tag och inte hört något av oss. Förlåt...


Alvis växer och växer och firar sin första jul och sitt första nyår, dock mest sovandes.




Slutligen vill jag berätta att vi i samband med Alvas födelse blev 5 generationer på min sida av släkten, det händer ju inte varje dag och därför känns det speciellt och mycket roligt!




Det mina kära var vårt år som gått! Förhoppningsvis har du haft ett lika bra år som jag haft och när du tänker efter gjort riktigt många roliga utflykter och aktiviteter och förhoppningsvis haft många fler skratt än gråt!

Gott nytt år lite i efterskott!
KRAM från oss